Jag frågade både en och två gånger extra, även de som knappt kunde ett ord engelska, om WFC Kharkiv verkligen är ett proffslag rakt igenom. Och ja, det ska det vara. Hur höga löner de har har jag dock ingen uppgift om. Det kanske inte behöver tjänas så höga belopp när en taxi genom hela staden kostar 30 kronor och du kan fylla en kasse med läsk och godis på snabbköpet för 40 kronor. Eller när du kan gå på ett riktigt spännande museum för 15 spänn.

Ett proffslag är de ukrainska mästarna, men det märktes inte så mycket på planen. Några få spelare stod upp mot LFC i ork, fart och placeringsförmåga, men det var ojämnt. Några såg mer ut att hålla för spel i Östergötlands division 2.

Dock vill jag inte undervärdera LFC:s insats genom att beskriva Kharkivs otillräcklighet. Det var press på LFC-spelarna den här gången. Att komma som en storfavorit och ett världsberömt storlag, och möta en nykomling som har allt att vinna och har en jättepublik på 6 000 personer i ryggen, det är en svår uppgift.

Artikelbild

| Proffs över hela linjen? Eller lite mer ideellt med jobb bredvid? Ja, det känns efter ett besök i Ukraina som att den svenska modellen håller bäst.

Men LFC, där en del lever på fotbollen men långt ifrån alla, var det lag som uppträdde professionellt på Metalist stadium. Det var fokus och yrkesmässigt, det LFC visade upp. Givetvis är det också ett resultat som redan i praktiken tar laget vidare i Champions league. LFC visade rutin och kollektiv styrka här.

Jag rekommenderar att gå och se LFC, som är ett kompetent lag. Redan på söndag i toppmatchen mot Rosengård, eller varför inte i returen mot Kharkiv. Vill ni se mål så tror jag att det har lossnat nu.

Apropå resultat så kan jag berätta att det här med barnidrott och tävling diskuteras inte bara i Sverige. Det är ett diskussionsämne över hela Uefa-land, i alla hörn av fotbolls-Europa. Min tolk som hjälpt mig under Kharkiv-dagarna, Sergej Zrerzhevsky, är bara engelskspråkig tolk som hobby. Till yrket är han ungdomstränare i fotboll.

Han säger så här: "Jag är så trött på alla föräldrar som står på sidan och kommenterar, det ska bara tävlas, tävlas, tävlas och vinna, vinna, vinna. Det är bara det. Jag tycker inte ungdomar borde tävla på riktigt förrän de är 18 år. Det är så många som slutar precis i början av senioråldern. De slutar för tidigt, blir trötta på det, även de som varit landslagsspelare i tonåren."

Jag berättade för Sergej att i Sverige har vi mest föräldrar som ledare i ungdomsfotbollen, men det snackas om att det borde bli mer anställda proffstränare för barn, precis som det ofta är utomlands. Sergej rådde oss dock till med att fortsätta den lugna ideella vägen med föräldrar som instruktörer. "Med anställda tränare blir det dyrare och då har inte alla råd att vara med, tyvärr", säger Sergej Zrerzhevsky.

Det kan vara värt att lyssna på Sergej från Kharkiv här. Utbildade tränare ska det vara, men att gå mot en "proffsvärld" ned i åldrarna kan vara ett riskfullt sätt att överge den svenska modellen. Där kan det tappas talanger, barn som kanske annars växer upp i trygg och ideell miljö och blommar sent, högt upp som i Champions league.