Men fanns det en sport i just det, att bedriva lagidrott för damer så resurseffektivt som möjligt, så skulle Linköpings FC vara svenska mästare även i den.

Trots en så blygsam omsättning som 10 miljoner kronor (LHC:s är 148 miljoner), och en spelarflykt modell större, tar LFC steg för steg i rätt riktning.

SM-guld två år i rad och på onsdagskvällen avancemang till kvartsfinal i Champions league.

Artikelbild

Imponerande, respekt, ja en rungande applåd är det värt.

Dessutom gör klubben sitt lyft i den svåraste av tider, där konkurrensen från Europeiska storklubbar och kampen om att locka folk till arenorna är tuffare än någonsin.

Men LFC gnäller inte. Förutom ett par rop på hjälp de senaste åren från ordföranden Christer Mård, det är ju hans plikt att ropa så, så borrar LFC ner huvudet och bara kör – dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad. Med små resurser och lite publik. Klart att det får ett idrottshjärta att bulta snabbare.

Idrottsföreningar i liknande situationer, i Östergötland såväl som i Sverige i stort, gnäller ofta på allt runt omkring. På publiken att den inte kommer, på media att den skriver för lite, på kommunen att den stöttar för dåligt och på näringslivet att det inte sponsrar.

Artikelbild

Det är så kontraproduktivt, de som skriker så gör det bara för de redan trognas öron. Hos övriga, de som följer föreningen på avstånd, tappar den bara ännu mer i respekt och intresse.

Lika lite som vi media ska säga "du borde prenumerera på oss", lika lite ska LFC och andra idrottslag säga "du borde stödja oss".

Kunden bestämmer, kunden kan aldrig luras, är man tillräckligt intressant så kommer kunden. Oavsett om kunden är publik, sponsor eller tidningsprenumerant.

Väldigt lite, ja knappt något alls, av dagens idrott och affärer kan eller ska bedrivas som välgörenhet.

Man får den kärlek och det stöd man förtjänar – av alla. Så enkelt är det.

Är det någonstans LFC ska tjata och bearbeta för ett bättre stöd så är det hos svenska och europeiska fotbollsförbundet. Det är direkt skamligt hur damfotbollen behandlas inom den egna organisationen. Jag tycker inte det ska vara 50-50 mellan herrar och damer, marknaden måste styra till viss del även där, men att som idag ge noll kronor för SM-guld och noll kronor i utbildningsersättning när spelare blir proffs ute i Europa, det är varken försvarbart eller hållbart.

Så fortsätt kämpa LFC, fortsätt borra ner huvudet, fortsätt vara smarta.

Det är faktiskt er enda chans så länge era egna förbund sviker er som de gör.