Linköpings FC:s ledarteam, och även spelarna, hade en heldag ledigt i Kharkiv dagen efter storsegern i Champions league. Dagen ägnades dock inte åt något turistande innan färden bar hem från Ukraina. Nej, ledarna hade samling för att lägga upp taktiken inför nästa match i allsvenskan mot Rosengård. Ett taktiskt arbete som det sedan redogjordes för inför spelarna.

Men när det var dags för stormatchen mot gästerna från Malmö tycktes det varit Rosengård som kartlagt LFC, på sin långa CL-resa hem från Ryazan i Ryssland.

I duellen mellan giganterna i svensk damfotboll, som känner varandra så väl, var det Rosengård som lyckades neutralisera LFC i stället för tvärtom.

Med sitt uppenbart uppställda och organiserade 4-4-2-spel kom LFC till en början inte så långt mot Rosengård som lyckades ta bort Kosovare Asllani från bolltrillande och dirigerande och som även höll norskan Frida Maanum, tremålsskytt i Kharkiv, kort.

Åtminstone i en timme var det Rosengård som hade taktpinnen i en match där LFC hittade på en del genom fantasirika Lina Hurtig på topp, offensiva högerbacken Anna Oscarsson och spelskickliga vänsteryttern Johanna Rasmussen.

Men gästerna kontrollerade hemmalaget, höll LFC-spelarna stången och gjorde det bra, även om det kostade målskytten i första halvlek, drömskytten Sanne Troelsgaard, ett rött kort då hon fick sin andra varning efter att ha varit för tuff mot Kosovare Asllani.

Kanske var det därför Asllani några minuter senare fick utrymmet att skjuta 1–1, ett halvdant skott som Rosengårds målvakt Zecira Musovic lite klantigt släppte in under sig.

Artikelbild

| Med var sin långresa i kroppen från öst, och var sin seger, möttes två svenska giganter. Efter Champions league en vardagsuppgörelse i allsvenskan. Den omställningen klarade LFC, till slut, bäst, skriver Jens Bollius efter vändningen på Linköping arena.

En utvisning och ett lättvindigt mål var det som räddade föreställningen, och hemkomsten från Ukraina, för LFC. För snart kom även 2–1 genom Filippa Angeldal efter framspelning från, just det, påhittiga Lina Hurtig.

Jag skrev i Kharkiv att LFC är ett kompetent lag, värt att se, och visst fick de 805 åskådarna på läktaren, inklusive en rad spelare från grann-elitlaget LHC som kopplade av med fotboll dagen efter segern mot Timrå, valuta för entrépengen.

Om det var statiskt i en timme kan den positive kalla det för ett tålamod som lade grunden till en vändning och en seger när Rosengård varken hade fullt manskap eller ledning längre.

LFC var det svenska CL-lag som höll bäst i längden och som hade disciplinen att jobba metodiskt 90 minuter, jämfört med Rosengård som tappade det på slutet.

LFC har fortsatt viktiga Janni Arnth obrukbar. Hon går "hjärntrappa" för sin skalle och såret i pannan från smällen i Göteborg är ännu inte läkt. Arnth lär stå över även cupmatchen mot Mariebo på onsdag och är aktuell först på lördag mot IFK Kalmar.

Det är tur då att LFC har en "tränardröm" i laget, Emma Lennartsson, som kan göra sin roll bra på alla platser i laget. "Emma är en viktig spelare för oss", säger Arnth från läktarplats.

Jag undrade i Kharkiv om det skulle lossna för LFC tack vare den segern i Champions league. Det får man säga att det gjort nu. Seger hemma mot Rosengård är bra gjort, och betyder att LFC nu hakar på i kampen om platserna till nästa Champions league.