LÄS MER: "Har struntat i att det inte funkat"

LÄS MER: Betygen: De var bäst i IFK

På ett personligt plan var övergången till allsvenskan och IFK Norrköping inte helt tajmad. När erbjudandet som inte mittbacken kunde tacka nej till kom, blev flickvännen kvar i Danmark. Studierna är i vägen.

Artikelbild

| Duellspelet är dansken viktigaste egenskap, även om Rasmus Lauritsen.

– Hon har två år kvar, då är det svårt att avbryta. Men så är det. Jag är långt ifrån min familj och flickvän. Men jag gillar det här. Staden, klubben och fansen.

Rasmus Lauritsen har efter en kortare period på bänken startat tre raka matcher under en dryg vecka då resultaten börjat peka i rätt riktning. Tillsammans med danske mittbackskollegan Kasper Larsen, har de båda stått för huvuddelen av IFK:s närkampsspel på inlägg och hörnor.

De är IFK:s danska version av luftens hjältar.

– Man kan säga att det är vårt ansvar att vara bra i duellspelet. Vi har alla våra roller i laget och det är vårt ansvar att ta det, säger 23-åringen.

Har du, Kasper och Filip Dagerstål blivit en enhet?

– Jag tycker det fungerar riktigt bra. Filip är riktigt bra med bollen och duktig på uppspelen. Vi försöker att så mycket som möjligt låta honom göra det, och att jag så mycket som möjligt tar duellerna. Men han kan också nicka, jag kan också passa. Vi kan variera oss.

LÄS MER: IFK-backarna aktuella för mästerskap

Tre matcher på en vecka har satt inte bara formen på laget. Ologiskt kom vändningen i förlusten mot IFK Göteborg hemma. Mittbacken hade tre klara avslut då hans danska skalle tryckte bollen mot mål.

– Det var jättesynd. Lite otur och med lite bättre marginal med mig hade någon gått in.

– Jag tycker vi gjorde det defensivt jättebra mot Göteborg, och inte fullt så bra bakåt igår. Men mot Sundsvall håller vi tätt bakåt. Så ologisk kan fotbollen vara, men jag tycker att vi blir bättre och bättre som lag. Vi är på väg i rätt riktning.

LÄS MER: Krönika: Stampade sönder sin försiktiga framtoning

Vänlig, vältalig och glad. Rasmus Lauritsen har långt ifrån någon flackande blick, men har precis som på planen ett skarpt fokus. Under matcherna visar han med kroppsspråk och gester vad han vill.

I Vejle var han känd för sitt engagemang.

– Den delen av spelet är jätteviktig för mig. Det är en del av mig att mana på. Ropar inte jag, så är jag bara en vanlig och vänlig fotbollsspelare ute på planen. Det är en del av min spelstil att vara aggressiv. Att få med alla i laget. Jag gillar inte när det blir tyst på planen. Då måste man peppa sig.

Midtjylland-produkten beskriver sig som en "late bloomer" som fortfarande utvecklas. Anpassningen till det snabbare konstgräset har gått bra, trots att tidsfaktorn är viktig i försvarsarbetet.

Han tar det alla dagar i veckan, för att spela inför sin nya hemmapublik.

– Jag gillar verkligen publiken här för den ger energi till oss spelare. Vejle hade bra fans, men om du tar i Sverige och här på hemmaplan är det skillnad. Man rycks med som spelare. Det är fantastiskt. Skicklighetsnivån på fotbollen är ungefär densamma som i Danmark, men det är mer folk här och mer stöd. När man attackerar mot Curvan. Det är bara så . . .wow.