Hjulsbrotjejerna Julia Jonsson, 10, och Alva Franzén, 10, fick varsitt uppdrag inför LFC:s allsvenska match mot Kungsbacka i maj.

Alva skulle gå in som maskot med en LFC-spelare innan matchen medan Julias lott föll på att vara bollflicka under matchen – och därmed följa alla händelser från närmsta möjliga håll.

– Jag ville vara bollflicka. Det känns som det roligaste, konstaterade Julia.

Artikelbild

| Lagkaptenerna i de bägge lagen gick i vanlig ordning ut först. Märta Broberg gjorde sällskap med Pernilla Milton.

Alva, som stod precis bredvid vid omklädningsrummen, kontrade snabbt när hon fått reda på att hon skulle äntra planen tillsammans med ytterbacken Elin Landström.

– Och jag ville allra helst vara maskot. Så det blev ju ganska perfekt att det blev så.

En sak som båda däremot är överens om är att favoritpositionen, i det egna laget, är mittfältare.

– På matcherna brukar vi spela lite olika positioner... men det är roligast att spela på mitten. Då får man vara med i både anfallet och försvaret, säger Alva.

Artikelbild

| Alva Franzén (nummer 72) trivdes i solskenet. Precis som Elin Landström bakom henne.

När frågan om favoritspelare och vem man helst håller hand med på väg ut till planen kommer upp är svaret samstämmigt.

– Kosovare Asllani, säger tjejerna, nästan exakt samtidigt.

Artikelbild

| "Att vara bollflicka känns som det roligaste", sa Julia Jonsson, som fick stå bara någon meter ifrån sidlinjen.

Känslan att landslagsstjärnan Asllani är den stora idolen för de flesta tjejerna förstärktes än mer när Elena Muslijevic Kurdi, 9, och Märta Broberg, 9, från Gottfridsberg sa precis samma sak några meter bort i spelartunneln.

Inte Stina Blackstenius. Inte Lina Hurtig. Inte Mimmi Larsson.

Artikelbild

| Elena Muslijevic Kurdi och Märta Broberg visste lite vad som väntade då de varit med förut.

Utan Kosovare Asllani.

Elena förklarar:

Artikelbild

| Omåttligt populära Kosovare Asllani fick skriva autografer på både händer, armar och kläder.

– Alla är häftiga, men Asllani är ändå Asllani.

Den här dagen vilade LFC-tränaren Olof Unogård dock sitt anfallsess under hela matchen.

Artikelbild

| Så här glad kan man bli om favoritlaget precis gjort mål och firar framför dig. Fråga bara Julia Jonsson.

Trots att tjejerna tyckte att just det var "lite tråkigt" så var LFC:s seger (2–0) ungefär lika väntad som den var ohotad.

Elin Landström, som själv började sin karriär i Vannäs AIK som sexåring, summerade matchen:

– Ingen glimrande insats i andra halvlek, men tillräckligt bra för att hålla undan ganska lätt.

Och dagen:

– Vi försöker alltid komma nära tjejerna i länet. Jag tror inte jag själv fick göra något liknande när jag började spela, men det märks verkligen hur mycket det uppskattas. Att kunna vara med och ge tillbaka på det här sättet känns jättebra.

Den här artikeln finns med i vår Klacksparksbilaga. Läs bilagan som e-tdning här.

lfc