Magkänslan är också att Ingela "Gluggen" Andersson är helt rätt i sin roll som sportchef, om tiden tillåter.

Magkänslan är också helt rätt i att IFK Norrköping ska satsa på flickfotboll och bygga upp en egen verksamhet från grunden.

Men magkänslan, att göra det precis efter att man nyss lagt ned och skickat ut ledare, lag och spelare ur kamratföreningen ut i kylan kan kännas direkt motbjudande.

Artikelbild

Frågan är varför det har tagit så lång tid för stans ledande fotbollsklubb att komma fram till det här?

Allt fanns.

Nu får istället ovanämnda trio brottas med de gamla surdegar som IFK lämnat efter sig sedan 2008. Knappast varumärkesbyggande.

Ingen kul situation för Eriksson, Lilja och Andersson.

Personligen är jag övertygad att helt utan IFK:s inblandning hade stans damfotboll varit betydligt mycket bättre än vad den är idag.

Vet att det är spekulation.

Orsaken är precis som Jonny Haag så självklart säger (se länkad artikel). IFK har haft helt andra motiv till att bedriva damfotboll än de rent genuina för sporten.

Då blir det mesta halvhjärtat, utan tydlighet. Kanske med en vision, men utan en långsiktig syn på hur man ska ta sig dit man vill (eller om IFK vill?). Syftet med damfotboll är redan uppfyllt i och med att det finns, skrivs om och kan visas upp utåt för sponsorer och politiker.

Innan IFK, kunde svenska förbundskaptener namnen på lokala talanger i Saltängen, Smedby eller Eneby.

Det är inte direkt så nu för tiden.

Det beror inte enbart på att Thomas Dennerby blev Pia Sundhage och nu Peter Gerhardsson.

Ambivalensen och beröringsskräcken från IFK-herrarna visade sig redan på 1970-talet då klubben fick frågan för första gången att bedriva damfotboll, men tackade nej.

Då hamnade verksamheten i Sleipner som sa ja.

Givetvis ändrade sig IFK då, men efter några säsonger dog verksamheten ut.

När Idrottsparken 2008 blev Nya Parken var damfotboll ett krav från politikerna, men tyvärr har projektet kantats av ständiga begränsningar. Först av de ständigt misstroende samarbetsklubbarna, sedan av skulderna klubben dragit på sig för att ens få ha omklädningsrum, eller av den kvävande hyresvärden IFK herr.

IFK dam har gått från spetslag, till breddförening, till spetslag till att på nytt bli en breddförening. Allt för att dansa efter andras pipa.

Inte svårt för jätteklubbar som skånska Borgeby FK att dansa till elitettan då. Vem som tränar dem?

Tidigare IFK-tränaren Patrik Persson.

Stor ironi.